Ändringarna i miljöskyddslagen för sjöfarten och hur de påverkar småbåtshamnar

Vad som föreskrivs i 1 § 2 mom. om mottagningsanordningar för avfall gäller inte småbåtshamnar.

Småbåtshamninnehavaren ska se till att småbåtshamnen har tillräckliga separata mottagningsanordningar åtminstone för toalettavfall och blandat kommunalt avfall.

Innehavaren av en småbåtshamn där båtarna huvudsakligen är förtöjda längre än tre nätter ska dock se till att småbåtshamnen har tillräckliga separata mottagningsanordningar för åtminstone följande avfall:

1. oljehaltigt avfall,
2. toalettavfall,
3. blandat kommunalt avfall,
4. farligt avfall.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 och 3 mom. och i 1 § 1 mom. får innehavaren av en småbåtshamn ordna mottagningen av avfall genom att avtala om användarrätt av en mottagningsanordning som finns i närområdet på rimligt avstånd. I ett sådant fall ska småbåtshamnen tillhandahålla för hamnanvändarna lätt tillgänglig information om arrangemanget i fråga och mottagningsanordningens läge och öppettider. Vid dimensionering av avfallsmottagningen i småbåtshamnar ska även hamnanvändare från andra småbåtshamnar beaktas.

Hamninnehavaren ska göra upp en avfallshanteringsplan för hamnen för att ordna hanteringen av fartygsgenererat avfall.

Hamnens avfallshanteringsplan ska beskriva mottagningen, insamlingen, lagringen, behandlingen och återvinningen av avfall från fartyg samt övrig avfallshantering. Avfallshanteringsplanen ska dessutom beskriva belopp och beräkningsgrunder för de avgifter som tas ut hos fartygen. Avfallshanteringsplanen ska beskriva de säkerhetsåtgärder som ska vidtas vid avfallshanteringen av avfall från fartyg om dessa inte har beskrivits i någon annan plan för hamnverksamheten som godkänts av behöriga myndigheter. Vid utarbetandet av hamnens avfallshanteringsplan ska hamnens storlek och beskaffenhet samt de typer av fartyg som anlöper hamnen beaktas.

Om småbåtshamnen har ett i 4 § 3 mom. avsett avtal om användarrätt till en mottagningsanordning ska innehållet i det avtalet beskrivas i hamnens avfallshanteringsplan.

Hamnen kan göra upp en gemensam avfallshanteringsplan med en hamn som är belägen på samma geografiska område. I avfallshanteringsplanen ska behovet och tillgången till mottagningsanordningarna fastställas separat för vardera hamnen.

När avfallshanteringsplanen har godkänts ska hamnen iaktta den. Dessutom ska åtgärder som behövs för genomförandet av avfallshanteringen och mottagningsanordningarnas skick övervakas, observerade brister avhjälpas utan dröjsmål och avfallshanteringsverksamheten kontinuerligt utvecklas.

I sådana fall görs en bedömning från fall till fall och fartygens huvudsakliga användningsändamål är det som avgör. Om största delen av båtarna är sådana s.k. förbindelsebåtar och klart färre än 25 båtplatser är i annat bruk kan man tillämpa bestämmelsen i 1 kap. 8 § 1 mom. 5 punkten, varvid denna hamn inte anses vara en sådan småbåtshamn som lagen avser. En förutsättning är då att avfallshanteringen för stugfastigheterna i fråga ska ordnas av kommunen. Om detta inte är fallet ska hamnen anses vara en hemmahamn med 50 platser för småbåtar, och då är minimikravet som förutsätts mottagning av oljehaltigt och farligt avfall samt blandavfall och toalettavfall.  

Det är värt att notera att även om mindre ställen och områden faller utanför den här regleringen, så omfattas de ändå av den allmänna skyldigheten att ordna avfallshantering enligt 28 § i avfallslagen. Enligt 76 § i avfallslagen ska hamninnehavaren i syfte att förhindra nedskräpning ordna med tillräcklig avfallsinsamling och andra avfallshanteringstjänster på området. Alltså måste även innehavaren av en liten hamn se till att hamnverksamheten inte förorsakar nedskräpning.

Om det finns 25 eller fler båtplatser är det i detta fall primärt ”gästhamnskravet” som gäller, dvs. att det ska ordnas mottagning av blandavfall och toalettavfall i hamnen. Det här kan man förvisso sköta genom att ingå ett avtal om avfallshantering med någon hamn i närområdet, eller med den egna hemmahamnen om de två kan anses vara belägna inom samma geografiska område. I det fall att uthamnen kan anses vara så obetydlig att den faller utanför definitionen av en hamn kan det också bli aktuellt att avväga huruvida det kan röra sig om ”andra motsvarande platser och områden” i enlighet med 1 kap. 8 § 1 mom. 7 punkten. Utgångspunkten är dock att en sådan här uthamn i fråga om avfallsmängderna motsvarar en gästhamn av motsvarande storlek, varför den inte bör exkluderas på alltför lösa grunder. Den slutliga tolkningen görs av miljömyndigheten i den behöriga kommunen. 

Det är värt att notera att även om mindre ställen och områden faller utanför den här regleringen, så omfattas de ändå av den allmänna skyldigheten att ordna avfallshantering enligt 28 § i avfallslagen. Enligt 76 § i avfallslagen ska hamninnehavaren i syfte att förhindra nedskräpning ordna med tillräcklig avfallsinsamling och andra avfallshanteringstjänster på området. Alltså måste även innehavaren av en liten hamn se till att hamnverksamheten inte förorsakar nedskräpning. 

Se svar ovan. 

Beslutet fattas av den behöriga myndigheten, vilket i fråga om småbåtshamnar är kommunens miljöskyddsmyndighet. Enligt motiveringen till lagen kunde samma geografiska område till exempel innebära en geografisk formation, såsom en sjö, sjö- eller havsvik eller en sammanhängande skärgård eller ett administrativt geografiskt område, såsom en kommun. Användarna av en hamn som ingått avtal med en annan hamn ska dock ha en faktisk möjlighet att kunna använda den mottagningsplats för avfall som avtalet gäller.