Fyra årtionden i båtfolkets tjänst
Om du någon gång har varit med på ett evenemang där man har presenterat HSR rf:s verksamhet har du säkert hört berättelsen om hur föreningens stiftare Rabbe Laurén med sina vänner tillbringar en sommardag på en holme i Skärgårdshavet. De sitter på ett berg och njuter av livet. I övrigt kändes allt bra och perfekt, men skräpet som flöt omkring i vattenb
rynet och drivit i land längre bort störde ögat i den mån att diskussionen gled in på hur mycket skräp det finns i naturen. Kanske någon i sällskapet som tidsfördriv går och plockar upp det största skräpet plastpåse som drivit i land och sedan står med påsen i sin hand och funderar över om man faktiskt ska ta med sig andras skräp i sin egen båt och föra det till en soptunna på destinationen. Å andra sidan är ju också skräpet efter sällskapets egen picknick på väg till samma plats, så påsen tas säkert med. Men under diskussionens gång framför någon tanken om att det faktiskt också här kunde finnas en soptunna där man kunde lämna påsarna. Man vidareutvecklar sedan tanken och kastar fram att någon skärgårdsbo när han eller hon kör förbi mycket väl kunde tömma soptunnorna och föra ett större antal påsar till en sopcontainer på en och samma gång.Berättelsen är sann och värd att berättas - det var just denna konkreta händelse och insikt som gav upphov till Håll Skärgården Ren rf 1969.
På 1970-talet utveckl
as verksamhetskonceptet
Sommaren 1970 ser Rabbe Laurén till att Jurmo och Nötö får sina första insamlingstunnor. Öarna är populära utflyktsmål för båtfolket och förtretligt nedskräpade. Verksamheten är till en början småskalig och drivs med frivilliga krafter. För varje sommar ökar behovet av soptunnor och deras popularitet - liksom arbetsmängden. Man måste överväga en mer hållbar finansiering. Man kommer på namnet Sop-Sälle och en dekal, som kan köpas för att stödja arbetet. Den första Sop-Sälle-dekalen ser dagens ljus 1979. Sopstationerna börjar kallas Sop-Sälle-terminaler.
På 1980-talet utvidgas verksamheten
Vasa skärgård får sina första sopstationer 1981. I början av 1982 rekryteras den första heltidsanställda i föreningens ledning. Rolf Karrento får tillgång till föreningens kontorsrum med 20 papplådor sparat material. Årsbudgeten är cirka 40 000 euro. I början av årtiondet utvidgas verksamheten också till östra Finska viken. I slutet av 1982 finns det sammanlagt redan 150 sopstationer. Insjöfinland får sina första sex servicepunkter i Puumala skärgård 1985. Arbetsmängden ökar från år till år, och miljöministeriet undgår inte att lägga märke till föreningens viktiga verksamhet. År 1986 donerar ministeriet till HSR rf föreningens första riktiga arbetsbåt, Roope-Sälle I i Skärgårdshavet. År 1990 har föreningen redan 7 000 medlemmar och över 300 Sop-Sälle-terminaler.På 1990-talet ansluter sig föreningen till Östersjönätverket och internationaliseras
I samhället utgör 1990-talet en tid av starkt ökad miljömedvetenhet. Denna - liksom internationalismen - präglar föreningens verksamhet. Föreningen samarbetar intimt med stiftelsen Håll Sverige Rent. HSR rf ansluter sig till FEEE, The Foundation for Environmental Education in Europe, och startar Blå Flagg-kampanjen. Systerföreningen Hoia Eesti Merd! grundas i Estland 1993. I Saimen börjar man samla in slagvatten och utveckla nätverket för sugtömning av septiktankar. Båten Roope-Saimaa skaffas för lotteriintäkter.
År 1999 har föreningen redan 13 600 medlemmar och nästan 400 Sop-Sälle-terminaler. Vid sidan av servicepersonalen har föreningen nu ett tiotal åretruntanställda.
På 2000-talet kulm
inerar tillväxten
Föreningens primära verksamhet, dvs. underhållet av sopstationer och torrtoaletter, sysselsätter föreningens fem servicebåtar i Skärgårdshavet, Bottniska viken, Birkaland, Päijänne, Vuoksens vattendrag och östra Finska viken. År 2008 insamlas 2 700 m³ blandavfall, vilket motsvarar över 13 500 stora sopsäckar! Dessutom insamlas tiotals ton järnskrot, returglas, elektronikskrot och farligt avfall. I Skärgårdshavet, Saimen och Bottniska viken har föreningen utflyktsmål som också lämpar sig för rörelsehindrade. Föreningen arbetar aktivt som sakkunnig i miljöfrågor som hänför sig till båtliv och utvecklar bl.a. tillsammans med Miljöministeriet och båtorganisationerna nätverket för mottagning av toalettavfall från båtar.
2009 firas 40-årsjubileum
Efter nästan 30 års värv går Rolf Karrento i välförtjänt pension från tjänsten som generalsekreterare, och Esko Sorakunnas utses till hans efterträdare. Jubileumsårets tema är stärkt huvudverksamhet och återgång till rötterna. Även om arbetet har varit resultatrikt och saker och ting i många avseenden är mycket bättre än för 40 år sedan har avfallsmängderna inte minskat och behovet av miljöfostran inte försvunnit. Föreningen vill också framöver på alla sätt medverka till att miljökonsekvenserna av båtlivet förblir så små som möjligt så att också kommande generationer får njuta av båtliv i en ren vattenmiljö.Den största utmaningen för föreningen är att öka antalet medlemmar, eftersom medlemmarna och medlemsavgifterna bildar grundvalen för föreningens verksamhet. I medlemskåren finns tusentals båtförare som har skaffat Sop-Sälle-dekalen
redan i flera decennier, eftersom de med egna ögon har sett hur man genom föreningens verksamhet har fått styr på nedskräpningen av skärgården. Ett stort tack till dessa medlemmar! Däremot är det bekymmersamt att de yngre tycks betrakta det goda läget som en självklarhet och inte inser att de genom att lösa in en Sop-Sälle-dekal inte bara får rätt att anlita föreningens tjänster utan också ger föreningen ett viktigt stöd och är med om att upprätthålla servicen. Såsom det i litet modifierad form uttrycktes i en broschyr i början av 1990-talet: "Int' föll den här Sop-Sälle-terminalen heller ner från tomma intet!"
